Alla gamla hus har spöken. Fredriksberg är inget undantag.

 
 

Här finns det själar och energier som sträcker sig ända tillbaks till 1796, då Greve Carl Ludvig Hård lät bygga Afvelsgården som en gåva till sin hustru Grevinnan Fredrika. Det är också hon som namngett både gården och trakten Fredriksberg. De gamla fasadtavlorna med originalhistorien fanns otroligt nog kvar och är numera inflyttade och pryder en vägg på verandan. Det finns många historier om Fredriksberg och om hur Greven gick igen… Eller så berodde synerna på de goda dropparna som med glädje insöps på gårdens brännvinsbränneri! Vår egna första upplevelse hade vi när vi bara varit på Fredriksberg någon vecka… Då visade hon sig för första gången… Tjänsteflickan i lång svart kjol, vit blus med hög kråskrage och det mörka håret i en knut… Hon kom med en ljuvligt feminin och kärleksfull energi, delvis som ett tecken på att vi redan lyckats få bort alla de hårda och maskulina energierna som präglat gården under väldigt lång tid. Och de många rösterna från folk som arbetade på gården, de tycks liksom sitta i väggarna. Sen har vi ju vår pendlande prisma i en av kristallkronorna…

Någon vill med tankens kraft berätta något. Men likväl som vi fascineras av dessa fantastiska själar, så fascineras vi lika mycket av historierna om och från människorna som levt på gården. Vi har haft några oerhört värdefulla besök från folk som bott på gården och som fortfarande lever. Barnen till Albert Jönsson, som var inspektor på gården i 40 år, har besökt oss och visat bilder, gamla oljemålningar samt berättat spännande historier kring hur de som barn upplevde klasskillnaderna mellan herrskapets barn, inspektorens barn och statarungarna. Alla levde de sida vid sida, men visste exakt var gränsen gick mellan ungar med och utan löss. Kjell Hansson, den siste statarungen på Fredriksberg, dök upp en kväll till vår stora förtjusning och berättade om hur han, trots att han var en statarunge, fick sitta upp på Patron Bengtssons häst… Och på tal om Patron Bengtsson, så var det ju det goda samarbetet med hans barnbarn Olof, som möjliggjorde vårt köp av Fredriksberg. Cirkeln är sluten…