EN TILLBAKABLICK PÅ 2016

När jag började fundera kring vad vi gjort på Fredriksberg under 2016, var första ordet som dök upp: vilat. Hahaha... För det har vi verkligen gjort. Den stora renoveringen blev ju klar under senhösten 2015, så när vi gick in i 2016 var det med känslan: VI ÄR KLARA!! I a f nästan;-), det som fattades var "bara" balkongen med utgång från vårt sovrum, som ju blev klar under sommaren.

Jag och Jimmy är rörande överens om att balkongen var en av de absolut bästa investeringarna vi gjort i fastigheten! Till våren blir räcket vitt, golvet lite mörkare brunt och allting blir glasat.

Under 2016 har vi haft stort fokus på inredning och inredningsdetaljer... Både inne och ute. Årets första veckor bjöd på rejält med snö - perfekt för en nörd som jag;-). Klart man måste pynta även i snön... hahaha.

2016 var också året då jag fick min ateljé! Mitt alldeles egna "kryp in" på den gamla vinden där jag får bestämma själv;-) och kan i lugn och ro förädla alla fynd jag kommer hemdragandes med:-). Jimmy plockade fram den gamla korsvirkesväggen från 1796. Täääänk om väggar kunde tala... Fast det kanske de kan;-)

För... 2016 var ju också året när vi via mediumet Tette fick lite mer historia kring gården och människorna som bott, levt och verkat här. Det startade med vår ena kristallkrona som plötsligt började te sig på ett sätt som inte gick att förklara. Bilden på den vackra flickan hittade vi på vinden när vi rensade ut all skit. Hon är i tryggt förvar.

Och allt det här spännande med alla människor - resulterade också i möten med människor som fortfarande finns i livet, som har en historia på Fredriksberg. Gamla minnen och foton kom till oss bl a via Christer och Inga som växte upp i inspektorsbostaden.

Och 2016 var också året när vi kom på att vi ville ha andra tapeter än de vi satt upp... hahaha. Ja, huset gjorde något med oss. Det liksom pratade med oss och berättade vad det ville ha;-), så bara att ringa in målaren igen och Färghuset Colorama i Ystad blev jättelyckliga över att få sälja tapeter till samma salonger två gånger!!

Drömmen om en sajt och blogg blev verklighet 2016! Och tro mig, den ska utvecklas på mer än ett sätt. Men var sak har sin tid och ibland får vissa saker lov att ta lite extra mycket tid på sig för att hitta formen. 

Men allra mest fick vi "livet" tillbaka...;-). Vi har njutit av vårt fina hus, vår fantastiska trädgård och av varandra. En renovering som varit så slitsam att den skulle kunna förstöra vilken relation som helst, förde oss bara närmre varandra. Och ni - har tålmodigt varit med hela tiden, viket är helt fantastiskt underbart! Nu blickar vi framåt och ser helt enkelt vad 2017 har att bjuda på;-). Skål för det nya året och skål för dig, för oss och för alla andra. Och glöm inte att det är du som skriver manuset till ditt liv;-).

Anna <3

HERRUMMET - KUBANSKT OCH RÖKIGT

När vi satte igång vår renovering, var vi väldigt mycket inne på vitt med inslag av moderna tapeter. Som tur är, går sådant att byta och göra om efterhand som man ändrar sig... För ändrat oss har vi gjort;-). Herrummet är numera precis så där mörkt och engelskt som vi vill att det ska vara med en tapet från Designers Guild som påminner om tweed. Vi har ju en stor grön kakelugn i denna salongen, som definitivt är det största och första man fäster blicken på. 

I ett herrum är både serveringsvagn och humidor ett måste! Och självklart är rökning normalt sett totalförbjudet inomhus - med cigarrer undantagna;-). Den röken, doften och tunga dimman som cigarren avger, hör bara till... Och till saken hör, att cigarrerna tänds tre gånger om året;-).

Just nu råder det julstämning i herrummet och får göra så ett tag till... Vi är väldigt traditionella när det kommer till julen, så här är det Knut som kör julen ut:-).

Ha en fortsatt fin dag!

Anna <3

GLÖGGMYS PÅ VERANDAN

Julpyntandet rullar på. Jag är nog lagom klar tills det är dags att börja plocka ner det igen;-). Hahaha... Men vad gör väl det? Allting är en ständig och pågående process. 

Vi hade en liten idé om att glöggen skulle serveras på balkongen på julafton. Men eftersom vädret är aningen opålitligt i denna del av världen;-), så har vi nu bestämt att glöggmys får bli på verandan, strax innan Kalle Anka. På julafton samlas vi 14.30 så att alla hinner få sig lite glögg och pepparkakor innan de kryper ner i soffan för det traditionella TV-tittandet;-). 

För bara några dagar sedan tyckte jag inte alls att det fanns någon julkänsla på verandan. Men när granen kommit på plats, stora kransen på bordet blivit klädd, så känner jag äntligen att det är jul även i Fredriksbergs sydligaste del.

Ha nu en fortsatt mysig måndag!

Anna<3

JULSTÄMNING I STORA ENTRÉN

Det blev ju girlang längs balkongräcket, men det har även blivit girlang längs med trappräcket i stor entrén! Ni vet, det finns vissa bilder i ens huvud som man bara måste göra något åt... hahaha. Och just detta är en av de sakerna;-). Nu är iaf entrén färdigpyntad och välkomnar julen. 

Stor kram och trevlig kväll!

Anna <3

JUL PÅ BALKONGEN

Medan en del tycker att julen är stressig och pyntandet ren hysteri - tycker jag att det är väldigt avkopplande att skapa julkänsla. Och är man uppväxt med Barnen i Bullerbyn, Emil i Lönneberga och Madicken, så är det ju inte så svårt att förstå vad det är jag vill skapa;-). Fredriksberg är fantastiskt hela året, men julen är ju bara så magisk här. MEN huset slukar hur mycket pynt som helst... hahaha. Medan de flesta undrar om de ö h t har en plats över till gran, så undrar vi HUR MÅNGA granar vi ska ha... hahaha. Ett angenämt problem om man gillar jul.

Och traditionellt ska det vara! Inga svarta plastgranar med rosa kulor här inte;-). Och jag pyntar gärna med sånt som finns att tillgå i trädgården. Buxbom, grane, mossa och annat kul - så det behöver inte vara så himla dyrt heller att pynta upp huset! Men en sak som vi iaf har investerat i, i år är att klä balkongräcket med grangirlanger och belysning. Halva dagen tog det, men det var mödan värt:-).

Så här ser det ut i dagsljus:

Och när mörkret föll ikväll, blev det så här:

Vi ska fira jul hemma på Fredriksberg på julafton och om vädret tillåter, så blir det glögg på balkongen... Så, gärna lite krispig frost den dagen;-).

Nu blir det soffmys och film innan en god natts sömn för att ladda batterierna till imorgon. Fortsatt trevlig kväll!

Kram Anna <3

TRE ÅR MED ÖPPNA DÖRRAR

Att Fredriksbergs Gård för många var ett känt näste, visste vi när vi köpte det... Men vi kunde inte ana att det var så pass "känt" som det skulle visa sig - och framförallt inte, att det väckte så mycket känslor, som det gjorde och fortfarande gör. Därför, bestämde vi oss väldigt tidigt för att renovera med "öppna dörrar". Idag är det tre år sedan vi startade vår Facebooksida: Fredriksbergs Gård Anno 1796, öppen för alla, att följa vår frammarsch på gården. 

När man väljer att vara publik, får man också vara beredd på och medveten om, att det finns människor som har alldeles för tråkigt i sina liv, för mycket tid och för många tangenter att trycka på;-). Vi bor i en skogsglänta och under en period var det ungefär som om trollen flyttat in...hahaha. Inte skogstrollen då, utan nättrollen. Människor som VET så jäkla mycket och MÅSTE lägga sig i. T ex var det någon som "råkade" läsa fel när jag berättade på Facebook att vårt 60-talskök åkt ut i skithögen - den kreativa hjärnan fick det till att vi rivit ut ett 1700-talskök i original... hahaha. Ingen hade varit lyckligare än vi, om 1700-talsköket varit kvar;-). Nu var det ju dock inte så mycket till kök på den tiden;-). Men den kreativa person, som förhoppningsvis besökt en optiker vid detta laget, kontaktade även en av morgontidningarna... Ja, det är faktiskt något att skratta åt! Och Sveriges alla antikvarier verkade också vara diskussionssugna under en period... Människor som aldrig besökt Fredriksberg, men som ändå tyckte sig veta hur det borde gå till... Well, well;-).

Det är historia nu och för oss har ändå allt bara landat i positiva saker. Människor som hört av sig som har en koppling till gården. Människor som mer än gärna delar med sig av sin historia. Människor som gråter av glädje för att gården inte revs. Människor som hejar och berättar att de följer oss och tycker att vi gör ett fantastiskt jobb... Och ni ska alla veta, att från dag ett, har det största fokuset varit att ta hand om huset på husets villkor - samtidigt som det så klart måste fungera funktionellt, för ett modernt leverne. Men jag tror att många idag drar sig för att göra saker officiellt och öppet, i rädsla för vad andra ska tycka. Och jag lovar FOLK TYCKER!! Men det handlar bara om att bemöta på rätt sätt men också om att våga sätta ner foten när det liksom räcker! Lika lite som det är okej att berätta för någon på torget, som ju är en offentlig plats, att människan har en ful jacka, lite lite är det okej på nätet.

Rent fysiskt och mentalt är jag och Jimmy i en annan fas nu, än när vi kom hit. Renoveringen är klar. Huset mår bra. Vi mår bra. Lugnet har lagt sig. Och det är ju egentligen först nu, som vi faktiskt HAR tid att berätta om hela vår resa. Våra reflektioner. Tips och råd som vi kan dela med oss av till andra. Och det gör vi mer än gärna. Och framförallt att kunna visa upp före- och efterbilder och samtidigt dela med oss av om det i verkligheten blev som i tanken;-) är ju både spännande och inspirerande. Även för oss! Vi har gjort vårt livs resa på Fredriksberg, jag blir tårögd när jag tänker på det. Vi startade från noll och tog oss igenom detta på ca två år. Och hela tiden har vi känt att vi haft huset med oss... OCH ER!! Alla våra goa följare. Villkorslös kärlek kommer man långt med<3.

Anna o Jimmy 1.jpg

MITT I ALL CHARM FANNS "SANITETSBÅSET..."

Jag hade aldrig sett så mycket vackert på en och samma gång, som när vi kom till Fredriksberg. Men "mitt bland" alla kakelugnar, takrosetter och brädgolv fanns också det fulaste jag någonsin sett... badrummet. Husets badrum, det ENDA som fanns att tillgå på 600 kvm... hahaha. Ja, nu vet jag ju att skogen runt omkring tydligen var ett komplement när det var militärövningar, och en del "bås för naturliga behov" fanns också uppställda på tomten. Men inne i huset, fanns ett RIKTIGT badrum... hahahaha. Ja, ni kan inte ana så fult det var, men jag ska stilla er nyfikenhet ett slag;-). Och för dig som undrar - nääää ingenting är återanvänt;-) hahaha... Dessa bilder blir inte vackrare än så här - det finns inga filter i världen som kan rädda dem;-).

Ett sanitetsbås i bästa "kommunala design";-).

 Behövs inga ord...;-)

Behövs inga ord...;-)

Mmmm... inte lönt med fina tvålar på den vasken inte;-).

Badkar??? Hahaha... 

Det som dock VAR bra, var att vi ganska tidigt i renoveringen byggde ett nytt badrum på en helt annan plats i huset och kunde låta detta vara kvar orört under tiden, ett ställe för alla hantverkare att ta vatten, tvätta redskap o s v. Det var ju inte precis så att någon behövde uppföra sig och vara försiktig här inne;-).

Vi byggde totalt två helt nya badrum, men eftersom man inte kan få för många toaletter varken i ett stort eller litet hus, fick detta s k badrum så småningom bli kombinerat tvättrum och toalett. Med tanke på hur stort huset är, hade det ju så klart varit underbart om tvättrummet varit större och än mer praktiskt, men som sagt, i gamla hus ÄR det inte alltid det mest praktiska man har att göra med. Det handlar om att göra det bästa av situationen utan att för den sakens skull göra FÖR stora ingrepp i husets konstruktion. För oss var det viktigt att försöka hålla originalplanlösningen på nedanplan i den mån det gick. Så här ser iaf utrymmet ut just nu, idag:

Så småningom ska även tvättrummet helkaklas, rör fräsas in o s v - men fram tills dess är det iaf fräscht och modernt! Och vi får lite tid på oss att klura ut riktigt smarta lösningar för ett praktiskt tvättrum;-).

Anna <3

EN HÄST FÖR SJÄLEN

1944, på en sensommardag, föddes en bonnapåg på den anrika släktgården i Vanstad. Han fick namnet Janne. Inte som ett smeknamn, utan som ett riktigt namn. Det låg väl bra i munnen när mor och far kallade. Janne växte upp, men till skillnad från traktens bönder, som ju födde upp kor och grisar, var Janne tokig i hästar. Så, det dröjde inte många år förrän hagarna var fulla av denna sortens kreatur. Men det var ju inte vilka kreatur eller hästar som helst! Det var de där omöjliga och bångstyriga hingstarna som ingen kunde tygla, som blev Jannes kall... 

Hagarna var fulla! Grusvägen upp till gården var full av hästtransporter! Kön ringlade sig lång av brunstiga ston skulle betäckas av Jannes hingstar. Magini och Martini, Jannes stoltheter och inregistrerade avelshingstar hade tagit dressyrvärlden med storm. Både de och deras avkommor skulle komma att rida in många fina priser med världseliten av ryttare på sina ryggar.

En jävligt kall februaridag 1989, valde Janne, att inte bara lämna sina älskade hästar, utan även fru, tre söner och allt som hade med livet att göra... En av sönerna är Jimmy. Kanske ingen tillfällighet att vi hamnat på Fredriksberg, som ju också är förknippat med fina hästar - om än arbetshästar. Kanske heller ingen tillfällighet att vi bor mitt i ett hästmecka. För även om Jannes brinnande intresse och kunskap för hästar inte gått vidare i rakt nedåtstigande led, så finns det ju i rötterna, djupt rotat i själen... Ibland bara vet man i hjärtat vad man behöver omge sig med för att må bra.

Jimmy och jag har länge suktat efter en vacker bronshäst, som stod i inredningsbutiken på Eklaholm. Så, under Allhelgonahelgen, när vi tänkte ännu lite extra på de döda, gjorde vi slag i saken och köpte den där hästen. Den har fått den allra finaste platsen på Fredriksberg, på den gröna kakelugnen i herrummet. Där står han, helgjuten i brons och på en platta av marmor, som en av Jannes ståtliga hingstar, som en symbol och ett hedrande av en stor man, hästuppfödare och pappa - vars kliv var för snabba och för stora för de betesängar, jordelivet kunde bistå med... 

Anna <3