NÄR ÖDEHUSEN KALLAR DEL 9

Pigorna på gården

Att Fredriksberg under många år sysselsatt hundratals människor i olika yrkesroller, det visste vi. Bland de många rivna byggnaderna fanns både inspektorsbostad och statarlängor. Och klasskillnaderna var tydliga. En indelning på tre. Statarungarna - de "med löss". Tjänstefolkets och inspektorens ungar - gårdens s k mellanklass också självklart, de fina barnen som tillhörde överklassen. Tro inte att de fick leka tillsammans. Nej då - de fick alla betrakta varandra på avstånd.

Astrid.jpg

1954 och några år både innan och efter, var Astrid en av pigorna som fick bo inne i mangårdsbyggnaden. Även här fanns det klasskillnader. Huvudbyggnaden har tre trappor till ovanvåningen. Pigtrappan som ledde upp till pigkamrarna, serveringstrappan som det lite bättre tjänstefolket sprang med serveringsbrickor till herrskapet i också paradtrappen som endast herrskapet själv fick beträda. Det verkar som att det mesta var indelat i tre;-).

Astrid fick bo inne i mangårdsbyggnaden. Varje morgon gick hon ner för pigtrappan för att ta tag i dagens bestyr. Och varje kväll, gick hon samma trappa upp för att få sig några timmars sömn. Astrid var vacker. Mycket vacker. Det tyckte drängarna också. Pigkamrarna vetter mot väster - i den riktning som alla uthus, stallar, brännvinsbränneri, växthus m.m. låg. På den gaveln av huset fanns en liten tillbyggnad. Perfekt att klättra på för att ta sig in genom fönstren till pigkamrarna. Pigorna knöt ihop lakan och andra textilier till drängarna som de sedan klättrade i - både upp och ner. Historien berättar också att inte alla pigor var lika förtjusta i drängarnas nattliga besök... Att passa på och tömma pottan när någon var på väg upp, var ett effektivt sätt att "mota Olle i grind";-). Huruvida det var Astrid eller någon av hennes medsystrar som använde denna metod, förblir en hemlighet...

Gästrum ny 7.jpg

När vi renoverade pigkamrarna, var det viktigt för oss att känslan för rummens ursprung och syfte fick finnas kvar. Nu, i modern tid, har vi ju så klart inga pigor på gården... Men de två rummet var alldeles utmärkta för att bli gårdens gästrum. Egen trappa upp. Avskilt från resten av herrgården. De två pigkamrarna blev ett rum. Det gamla brädgolvet plockades fram, taket höjdes en aning så att bjälkarna kom fram. Den vackra skorstenen som tidigare delade rummet i två putsades om och fick bli ett smycke i rummet...

Gästrum ny 1.jpg

Och utan att veta vad som fanns i väggarna, så bestämde vi oss för att oavsett hur det understa tapetlaget ser ut, så ska rummet tapetseras i en ny tapet, så identisk med originalet som möjligt. Det blev den gammelsvenska tapeten Lovisa som vann. 

Gästrum ny 2.jpg

Lite andra fynd som gjordes vid rivningen var klädkrokarna i lindblomsgrönt och den gamla spegeldörren som var inbyggd i väggen... Dessa behöll vi i exakt det skick vi fann dem i - bara lite olja för att fördjupa den underbara gröna nyanserna. Dörren blev en sänggavel i rummet och krokarna sattes tillbaka så att våra gäster har någonstans att hänga sina kläder.

Gästrum ny 3.jpg

Energierna i detta rum är annorlunda mot resten av huset. Alla känner det. Lugnet och harmonin är påtaglig - trots att det under stora delar av husets historia, bebotts av några av de som kanske jobbade allra hårdast på gården. Att passa upp krävande människor kan t o m vara ett direkt omöjligt arbete... Men att de hade förmågan att vara lyckliga i all sin enkelhet har satt sig i väggarna.

Gästrum ny 8.jpg

Det här rummet, gårdens nutida gästrum, kommer aldrig präglas av lyx. När man går upp för den knarrande pigtrappan, ska man känna vad man är på väg till. En viktig del av bostadens 600 kvm. En fristad. 

Gästrum ny 4.jpg
Gästrum ny 5.jpg
Gästrum ny 6.jpg