ATT SLUTA EN CIRKEL...

När vi till slut, efter många års drömmande, äntligen landade på Fredriksberg, kände vi omgående att ett av våra uppdrag var att samla ihop och dokumentera historien. De flesta känner Fredriksberg som något man kom i kontakt med när man låg i lumpen eller ställde in sig för repövning. Men det gällde ju faktiskt bara de sista 40 åren... Dessförinnan finns en gedigen historia som sträcker sig tillbaka till 1796.

På hembygdsmuseet i Stora Herrestad finns en del dokumentation och gamla foton som vi vid tillfälle ska be om kopior på. Men än mer spännande är ju alla människor som hör av sig och hjälper oss att fylla i luckorna - som har gamla släktingar som bott eller jobbat på Fredriksberg...

Sen har vi de där där riktiga guldkornen, som man knappast vågat drömma om skulle dyka upp. Jag tror ju att allt som sker har en mening, att alla människor vi möter - möter vi av en anledning... När vi ganska nyligen flyttat in på Fredriksberg, mötte jag, av en "tillfällighet" en kvinna via sociala medier. Vi hade en del gemensamma nämnare och vänner - och ganska snart frågade hon mig om hon fick ge mig en bok, som en gåva, som hon varit medförfattare till. Jag tog tacksamt emot boken och som tack bjöd jag hem henne på fika. Vi satt på verandan och småpratade, när Sara plötsligt berättade att hon hemma över sitt matsalsbord hade en kristallkrona som kom från Fredriksberg. WHAT??? Det fanns alltså en kristallkrona i någons hem, som hängt här? Helt otroligt och visst blev jag nyfiken och nästan avundsjuk;-).

Det visade sig vara patron Bengtsson och hans fru Matilda`s, en gång i tiden... En bröllopsgåva till dem. Patron Bengtsson och hans Matilda ägde och levde på Fredriksberg under många år och det vara sedermera deras barnbarn Olof, som vi fick köpa Fredriksberg av - och också är evigt tacksamma till.

 Här sitter ståtlige patron Bengtsson på hästryggen, utanför östergaveln på Fredriksberg.

Här sitter ståtlige patron Bengtsson på hästryggen, utanför östergaveln på Fredriksberg.

Jag förstod att kristallkronan låg Sara varmt om hjärtat och att ens drömma om att hon skulle vilja sälja den, var inte ens att tänka på... Men till saken hör, att Sara har, precis som jag - en stor förkärlek till att sluta cirklar. Så plötsligt en dag, frågade hon om om vi inte skulle göra det. Sluta cirkeln alltså, och låta kristallkronan få komma hem. Gissa om vi blev lyckliga??

 En liten glimt av kristallkronan...

En liten glimt av kristallkronan...

Så, alldeles strax, i slutet av sommaren, ska patron Bengtsson och Matilda´s bröllopsgåva, återförenas med Fredriksberg <3.

Och inte nog med detta... Igår fick vi veta, att det i en trädgård i Ystad finns rosor som kommer från Fredriksberg - som någon, tack och lov, tog sticklingar ifrån innan Fredriksberg rensades på alla sina vackra rosor. Så, inte nog med att vi ska försöka återskapa den engelskinspirerade "rosegarden" som Fredriksberg en gång var - vi kan delvis också göra det med sticklingar på rosor som en gång funnits här. HALLELUJA! Tydligen är det en gammal, engelsk sort som heter Orange Triumph. Vi är så lyckliga och så tacksamma för dessa guldkorn, som tycks dyka upp lite här och där. This is meant to be <3.

Anna <3