"NÅGON" SPELADE OSS ETT SPRATT;-)!

Jag tror på tankens kraft. Jag tror på människans förmåga att skapa sin egen verklighet. Och jag tror på villkorslös kärlek. Flummigt kan tyckas… Men det är så jag lever och hittills har inget annat sätt visat sig vara mer effektivt och framgångsrikt;-).

Jag var dock ganska vuxen (till åldern iaf;-)), när jag lärde mig detta. Från den dagen jag blev medveten om mina tankar och väldigt många år framåt, var jag helt övertygad om att ”livet var som det var”, bara att gilla läget. Det är så här det är ”menat” (eller nåt) att just JAG ska ha det. En del av er känner igen er och en del tänker säkert: hur kunde du ens bara tro det;-)? Den dagen jag förstod, att det resultatet jag hittills lyckats skapa mig i livet – var jag till 100 % ansvarig för själv – kom som en chock! Men det kom också som en befrielse! Det betydde ju att jag kunde förändra… Göra om… Göra bättre…

Någonstans under denna resa med mig själv (jag gör den låååånga resan väldigt kort här;-)), insåg jag kraften i bilder. Jag insåg kraften i att våga önska. Och kraften i att sedan kunna släppa taget om önskan och bara förse den med villkorslös kärlek (nu blev det flummigt igen, jag vet… hahaha;-)). Att jag drömde om Fredriksberg, är ingen nyhet för någon av er, och hemma på min kammare skapade jag en tavla med bilder på hur jag ville att mitt liv skulle se ut. Mitt i tavlan satte jag en bild som symboliserade Fredriksberg. Jag ville inte sätta en bild av självaste Fredriksberg eftersom det var så nergånget och jag var ”rädd” att det då skulle symbolisera att jag ville leva i ett nergånget, orenoverat hus… hahaha… Du kommer alldeles strax att förstå varför detaljerna är så viktiga;-). Så, jag letade upp en bild, som åtminstone kunde vara i närheten av ett renoverat Fredriksberg. Bilden fick iaf bli symbolen för det.

Jag tänkte inte riktigt då, hur viktiga detaljerna i våra önskningar är… Det blev vi, både jag och Jimmy, varse när vi högtryckstvättade fasaden på Fredriksberg, inför omputsningen. Det var nämligen så här, att min symbolbild av Fredriksberg, var - absolut ”vitt och fint” och med en stor gavel mitt på huset, precis som i verkligheten. Men den enda bild jag hittade som mest liknade hur Fredriksberg såg ut, hade en fasadklocka mitt på denna gavel. Snyggt, absolut, men inget jag tänkte så noga på eller ens lade någon vikt vid. Men den fanns där!

När vi tvättade fasaden, trillade en hel del av färgen på fasaden av – vilket var superbra, det var det vi var ute efter, att allt löst skulle följa med skiten av… När den stora gaveln mitt på framsidan spolades hände något som fick både mig och Jimmy att stanna upp och börja gapskratta… Vi tittade på varandra och sa i mun: nu är det någon som spelar oss ett rejält spratt!! Mitt på fasaden, bakom färgen som spolats av, trädde något helt fantastiskt fram… En fasadklocka!! Vi trodde knappt våra ögon och jag sprang genast upp på vinden och hämtade tavlan. Jodå, den fanns på tavlan, mitt på gaveln och den fanns på Fredriksberg, om än målad...

 Så här såg det ut på fasaden när vi stannade upp tvättandet och bara stod förvånade och skrattandes...

Så här såg det ut på fasaden när vi stannade upp tvättandet och bara stod förvånade och skrattandes...

Den var inte i ett skick att den gick att bevara. Men den blev ytterligare ett bevis för oss, att det blir som vi tänker och att det är viktigt med detaljerna i våra önskningar… Det var också ett tecken på, att vi så småningom ska förse Fredriksberg med en fasadklocka.

Så, hur flummigt det än kan tyckas vara – fortsätter jag med mina önskningar, min villkorslösa kärlek och mina målbilder – fast med än mer tydlighet kring detaljerna;-).

 Här ser ni delar av tavlan där bilden i mitten symboliserar Fredriksberg. En pampig fasa, kritvit, med många fönster... och en fasadklocka;-). Precis som Fredriksberg! 

Här ser ni delar av tavlan där bilden i mitten symboliserar Fredriksberg. En pampig fasa, kritvit, med många fönster... och en fasadklocka;-). Precis som Fredriksberg! 

Anna <3