EN RESA I TIDEN...

Hon lämnade gården 1948, 20 år gammal, för att upptäcka den stora staden Malmö - men trots åren som passerat, och trots sina snart 90 respektfulla år, minns hon Fredriksberg som om det var igår. För oss var det en stor ära att få besök av Inger med make och dotter samt lillebror Christer, den där söndagseftermiddagen i december... Till vår stora glädje hade de med sig gamla fotoalbum med bilder som sträckte sig tillbaka till någon gång under 30-talet. Inger och Christers far, Albert Jönsson, vigde hela sitt yrkesverksamma liv åt att vara inspektor på Fredriksberg. Inger och Christer hade hela sin barndom i den vitputsade inspektorsbostaden, som tyvärr inte längre finns kvar.

 Fredriksbergs baksida med en ängsliknande parkträdgård. Bilden är från 1937 och det var ungefär så här nära tjänstefolkets barn fick vara mangårdsbyggnaden... 

Fredriksbergs baksida med en ängsliknande parkträdgård. Bilden är från 1937 och det var ungefär så här nära tjänstefolkets barn fick vara mangårdsbyggnaden... 

 Inspektorsbostaden som Inger och Christer växte upp i...

Inspektorsbostaden som Inger och Christer växte upp i...

Vi gick tillsammans runt i herrgården, som Inger varit i vissa delar av tidigare. De rum hon besökt, mindes hon detaljerat hur de såg ut. I köket stod ett isskåp, innan frysen uppfunnits och i gavelrummet som husets herre hade kontor i, stor vapenskåpet. Men hon minns också skillnaderna mellan barnen. De var liksom uppdelade i tre kategorier. Längst ner stod statarungarna - de fick man inte leka med för de hade löss. Mitt emellan stod inspektors- och tjänstefolksbarnen och högst stod barnen som tillhörde herrskapet på Fredriksberg - och de fick man så klart  absolut inte leka med, eftersom de stod högre i klass;-), säger Inger med ett leende på läpparna.

 Några av gårdens hårt arbetande pigor...

Några av gårdens hårt arbetande pigor...

 Också drängarna... Självklart blev män och kvinnor fotade var för sig;-).

Också drängarna... Självklart blev män och kvinnor fotade var för sig;-).

Hon minns också gårdens pigor och hur drängarna klättrade på fasaden för att ta sig upp till gårdens pigkamrar. Alla var visst inte lika förtjusta över de nattliga besöken och det hände att en och annan fick pottan tömd över sig, när de klättrade och fick därför vackert klättra ner igen. Fredriksberg var stort som en mindre by och sysselsatte många, många människor. Både Inger och Christer minns sin barndom som lycklig och harmonisk och pratar så härligt i mun på varandra, i sin iver att förse oss med historia. Vi lyssnar nyfiket och tittar grundligt på alla de gamla svart-vita bilderna i albumen. Ovärderligt för oss!! Ett av våra uppdrag på Fredriksberg, känner vi tydligt är att samla ihop och dokumentera historian. Den kommer aldrig tillbaka och det är nu, medans det fortfarande finns människor kvar i livet som levt på gården, som vi har chansen...

 Vackra Astrid, en av tjänsteflickorna på Fredriksberg och också en av dem som bodde i pigkamrarna på vår ovanvåning...

Vackra Astrid, en av tjänsteflickorna på Fredriksberg och också en av dem som bodde i pigkamrarna på vår ovanvåning...

 Några av ekonomibyggnaderna och transportmedlen som fanns på den tiden;-).

Några av ekonomibyggnaderna och transportmedlen som fanns på den tiden;-).

 Fredriksberg var känt för sina vackra påfåglar. Här trängs de på det gigantiska växthuset, som det bl a växte persikor i...

Fredriksberg var känt för sina vackra påfåglar. Här trängs de på det gigantiska växthuset, som det bl a växte persikor i...

 Den här vackra oljemålningen pryder Christers hem och visar gården i sin helhet. Längst bort i bild, ser ni själva herrgårdsbyggnaden... Då får man en tydlig uppfattning om hur gigantiska de olika byggnaderna varit. Den vackra byggnaden till höger, var brännvinsbränneri. Där hamnade en och annan droppe i fel hals;-).

Den här vackra oljemålningen pryder Christers hem och visar gården i sin helhet. Längst bort i bild, ser ni själva herrgårdsbyggnaden... Då får man en tydlig uppfattning om hur gigantiska de olika byggnaderna varit. Den vackra byggnaden till höger, var brännvinsbränneri. Där hamnade en och annan droppe i fel hals;-).

 Också vackra Inger och hennes käre make, i nutid, i vår matsal, en söndagseftermiddag... 

Också vackra Inger och hennes käre make, i nutid, i vår matsal, en söndagseftermiddag... 

And so the story goes...:-)

Anna <3